Det är val snart... Eller hela tiden, någonstans, överallt, varje dag.

Jag har bestämt mig nu. Det är 6 dagar kvar till Valet 2010. Jag hoppas att inte högern vinner, igen. Det gör de kanske. Eller inte. Har folk glömt vad de gjorde förra gången? Ska de få möjligheter att göra om det igen? Vissa saker bra, kanske, men inte att råna de svaga. Var ute för några månader sedan. En man försökte konvertera om mig till moderat politik. Aldrig, sa jag. Det är lika omöjligt som att du skulle kunna bli gravid. Du jobbar inte, va? sa han till mig. Jo, det gör jag. Tjänar säkert mer pengar än vad du gör också. Om det nu är det viktigaste. Men ingen fattade något, i självupptagenhetens och ölens dimmiga diskussion. Det är säkert redan glömt. Dock inte av mig.

Det blir ingen media dessa dagar. Betyder det att jag inte är en media hora? Jag vill leva i min egen ideologi om vad som är rätt och fel, vad som ska göras. Vill inte bli påverkad av andra, utan skapa min egen bild. Det verkar vara mindre personangrepp och skandaler detta året. Eller så är det jag som inte se det. Nu verkar det vara mer en tävling mellan starkast och svagast. Som att de istället försöker vinna genom att säga att makten är redan vår, eller de är så svaga ändå. Det ska bli intressant. Ska se hur länge jag kan gå o vetandes om vem som vunnit har. I det stora hela så spelar det ingen roll, för mig eftersom det är jag och ingen annan som har makt att förändra min situation om jag inte är nöjd. Men jag hoppas ändå att det blir ett maktskifte i Sverige. Tänk om alla hade struntat i media? Intressant.

Jag har så många funderingar och frågor. Men svaren är svåra att finna. Kanske för att jag redan vet? Jag älskar det fria ordet, mer än någonting. Ok, inte mer än livet, de betydelsefulla människorna i min närhet. Jag tycker om rätten att få skriva vad jag vill, när jag vill. Fundera, ifrågasätta, lära, skapa. Däremot är jag inte så förtjust i förtal, personangrepp, integritetskränkningar och människor som bryter mot tystnadsplikt. Ser det förekomma, oftare än vad jag vill. Kämpar för att följa med strömmen och bli likadan. Märkligt nog verkar det vara samma människor, den här lilla grupp (eller stora) som tror att de ska få makt genom att svärta ner andra. Jag har säkert gjort det jag med... Någon gång. Hoppas att det var längesen, och att det inte ska hända igen. Det finns inte så mycket utrymme för ett sådant beteende. Jag behöver inte avslöja folks hemligheter för att själv få förtroende. Jag behöver inte göra andra ledsna för att själv vara glad. Det är ingen mening att ljuga, för jag blir avslöjad direkt. Det är mer avslappning och accepterande nu. Jag fokuserar på de människor som jag tycker om, och struntar i de andra. Deras glädje blir min glädje, deras sorg blir min och det är ok. Det är empati, och jag tycker om att tycka om.

Varför ska man snacka skit om andra, när man kan vara den som folk snackar skit om? Det tog ett tag, men jag håller på att lära mig. Men det är svårt att inte ryckas med, det är svårt att inte säga ifrån, men det viktiga är att försöka, att vilja, att inte ge upp. Att vilja omgivningens och även sitt eget bästa, är en härlig känsla. Att glädjas åt framgångar. Att dela med sig. Att samarbete. Glädje, leende och skratt är ovärderlig eufori, små stunder av lycka som varje gång är unik.

Nej, jag skiter i media denna veckan. Jag vet redan var jag står, och förmodligen alltid kommer att stå, här i alla fall. Det blir inga tidningar, ingen radio, ingen tv. Jag ska leka dövstum analfabet inför detta val. De får väl också rösta? Och bara hoppas att vi vinner. Alla vi som tycker att det är viktigare att ha alltid, alla, istället för hela tiden mer.