Free to Fuck the World

Bara så vi har en sak klart för oss, här. Det jag skriver, är en blandning av verklighet och fantasi. Vissa saker har hänt, andra inte. Vilket som är vilket är inte det viktiga. Känslorna, åsikterna är för det mesta riktiga, men händelserna kan vara en aning överdrivna och drömlika. Låt mig få leva i min värld, med respekt, det är så underbart där just nu. Jag vill njuta av min livsglädje, min sanning, mina förmågor så länge det bara går.

Var på centrum för sexuell hälsa för ett par veckor sedan för rutinkontroll. Det är sånt som borde göras en gång om året, om man nu slarvat med kondomerna vilket alla säkert varit med om någon gång. Gick i väntas tider åter igen i ett par dagar, men det var inte samma ångest som efter första HIV-testet (Första är alltid det värsta, för alla, sen kommer man över det, tror jag) Vissa telefonsamtal och sms vill man helst slippa. Oundvikliga och obehagliga, men denna gången slapp jag. Skönt. Det är som att rensa hårddisken på datorn, a fresh new start, now I’m free to fuck and get fucked again. Tycker att kondomer är väldigt bra, för mig känns det ändå inte någon skillnad så i framtiden ska jag inte låta någon slippa igenom. De är ganska dyra dock, och överallt, man kanske skulle köpa aktier i gummi? Undrar om de är börsnoterade… Eller gå in på banken och säga, hej jag skulle vilja investera lite i kondomer, har ni nåt att rekommendera? Eller tamponger och bindor, det används också i stora mängder. Eller preventivmedel över huvud taget, för det är fan så dyrt. Och människorna verkar gilla att para sig. Jag tycker att det är trevligt, men med rätt person, och är det med en själsfrände, eller någon man älskar så är det nästan magiskt. Händer inte så ofta, verkar det som. Jag har bara älskat en enda, och varit förälskad i två. Den stora kärleken glömmer man inte, kanske aldrig någonsin, men jag tror att den kan ersättas. Kärlek är som energi, lite grann. Den kan aldrig förstöras, bara omvandlas i andra former. Om någon älskar dig, kommer de inte alltid att älska dig, som Whitney Houston sjunger i sin ’Where do broken hearts go’.

Men skönt att klarat könsbesiktningen detta året. Nu är jag fri att älska och älskas i kärlekens eros. Känner dock ingen lust. Ska se hur länge jag kan hålla på mig den här gången. Det är ju väldigt trevligt med orgasmer, allra bäst om man lyckas tillsammans med en annan människa, men det händer fan inte ofta när man lever singelliv. En annan sak är det om man är tillsammans och berusade av kärlek, då är det orgasmgaranti varenda gång, och bara bättre och bättre. Får fixa det själv istället, 30 sekunders befrielse. Onaniterapi, hellre det än att snooza på måndagsmorgonen när man väcks av väckarklockans brutala ringningar. Tror att jag hädanefter ska ägna mig åt orala nöjen endast, ingen penetrering. Och bara med ypperliga, speciella människor som förtjänar det. Mitt nyårslöfte ska bli, att ingen penis ska få skända min kropp. Trött på alla förbannade fittsnyltare. Jag ska bli som en tonåring och ägna mig åt hångel, petting och kramande. Och endast med människor som jag tycker om. Ganska skönt att slippa graviditetsnojor och kladd och oro över infektioner i underliven.

Till Någon, men det är hemligt. (bara några som vet)

Kom, så ska vi erövra världen.

Du och jag, tillsammans, som en

Dynamisk Duo.

(då menar jag Kom, orgasmiskt)

Hur mycket du vill.

Hur länge du vill.

När du vill.

Om, och om igen.

Kom så ska du få leva i mig, med mig.

Och älska mig.

Kom, som ett darrande aspträd

i sommarvinden.

En saga som aldrig tar slut,

Du och Jag.

Ett äventyr som inte har någon ände.

När jag finner min själsfrände.

Det är val snart... Eller hela tiden, någonstans, överallt, varje dag.

Jag har bestämt mig nu. Det är 6 dagar kvar till Valet 2010. Jag hoppas att inte högern vinner, igen. Det gör de kanske. Eller inte. Har folk glömt vad de gjorde förra gången? Ska de få möjligheter att göra om det igen? Vissa saker bra, kanske, men inte att råna de svaga. Var ute för några månader sedan. En man försökte konvertera om mig till moderat politik. Aldrig, sa jag. Det är lika omöjligt som att du skulle kunna bli gravid. Du jobbar inte, va? sa han till mig. Jo, det gör jag. Tjänar säkert mer pengar än vad du gör också. Om det nu är det viktigaste. Men ingen fattade något, i självupptagenhetens och ölens dimmiga diskussion. Det är säkert redan glömt. Dock inte av mig.

Det blir ingen media dessa dagar. Betyder det att jag inte är en media hora? Jag vill leva i min egen ideologi om vad som är rätt och fel, vad som ska göras. Vill inte bli påverkad av andra, utan skapa min egen bild. Det verkar vara mindre personangrepp och skandaler detta året. Eller så är det jag som inte se det. Nu verkar det vara mer en tävling mellan starkast och svagast. Som att de istället försöker vinna genom att säga att makten är redan vår, eller de är så svaga ändå. Det ska bli intressant. Ska se hur länge jag kan gå o vetandes om vem som vunnit har. I det stora hela så spelar det ingen roll, för mig eftersom det är jag och ingen annan som har makt att förändra min situation om jag inte är nöjd. Men jag hoppas ändå att det blir ett maktskifte i Sverige. Tänk om alla hade struntat i media? Intressant.

Jag har så många funderingar och frågor. Men svaren är svåra att finna. Kanske för att jag redan vet? Jag älskar det fria ordet, mer än någonting. Ok, inte mer än livet, de betydelsefulla människorna i min närhet. Jag tycker om rätten att få skriva vad jag vill, när jag vill. Fundera, ifrågasätta, lära, skapa. Däremot är jag inte så förtjust i förtal, personangrepp, integritetskränkningar och människor som bryter mot tystnadsplikt. Ser det förekomma, oftare än vad jag vill. Kämpar för att följa med strömmen och bli likadan. Märkligt nog verkar det vara samma människor, den här lilla grupp (eller stora) som tror att de ska få makt genom att svärta ner andra. Jag har säkert gjort det jag med... Någon gång. Hoppas att det var längesen, och att det inte ska hända igen. Det finns inte så mycket utrymme för ett sådant beteende. Jag behöver inte avslöja folks hemligheter för att själv få förtroende. Jag behöver inte göra andra ledsna för att själv vara glad. Det är ingen mening att ljuga, för jag blir avslöjad direkt. Det är mer avslappning och accepterande nu. Jag fokuserar på de människor som jag tycker om, och struntar i de andra. Deras glädje blir min glädje, deras sorg blir min och det är ok. Det är empati, och jag tycker om att tycka om.

Varför ska man snacka skit om andra, när man kan vara den som folk snackar skit om? Det tog ett tag, men jag håller på att lära mig. Men det är svårt att inte ryckas med, det är svårt att inte säga ifrån, men det viktiga är att försöka, att vilja, att inte ge upp. Att vilja omgivningens och även sitt eget bästa, är en härlig känsla. Att glädjas åt framgångar. Att dela med sig. Att samarbete. Glädje, leende och skratt är ovärderlig eufori, små stunder av lycka som varje gång är unik.

Nej, jag skiter i media denna veckan. Jag vet redan var jag står, och förmodligen alltid kommer att stå, här i alla fall. Det blir inga tidningar, ingen radio, ingen tv. Jag ska leka dövstum analfabet inför detta val. De får väl också rösta? Och bara hoppas att vi vinner. Alla vi som tycker att det är viktigare att ha alltid, alla, istället för hela tiden mer.