Balans

Alla män borde ha lite choklad i handskfacket i sin bil, och alla kvinnor borde ha lite öl i kylen. Då hade det blivit mer balans och lugn och ro.

Sex är Guds gåva till mänskligheten

... men varför är det då så komplicerat, så tabubelagt och invecklat? Hela världen vill knulla, och det är lika naturligt som att äta och skita. Men betydligt trevligare. Det andra gör jag för att jag måste, men orgasmer är gudomliga. Tror att det är så himmelriket känns, som en enda lång och oavbruten orgasm, som aldrig tar slut. Det är fantastiskt att leva och få uppleva det, tycker jag. Jag lyssnar på Madonnas 'Like a prayer', och jag tror att det är en hyllning till orgasmen. Vad kan det annars vara. Får väl fråga henne om jag stöter på henne någon gång. September hon är mikrofonkåt hon, men jag är kroppskåt... orgasmkåt... hångelkåt... kysskåt... förförelsekåt. Jag tror att jag är norrlänning i botten, översexuell som värsta lilla nymfen. Eller så är det bara de där jobbiga tre dagarna i månaden, när hela kroppen blir överkänslig och jag blir översexuell.

Dock har jag bestämt mig för att bara ligga med människor jag har känslor för. Det kommer att bli ack så svårt, det finns ju så väldigt många snygga människor som är bra på att hångla och förföra. Hur ska detta gå, jag blir ju så sällan förälskad, det händer kanske en gång vart femte år. Men det har ju gått nästan fem år sedan sist, så det är kanske dags nu. Om jag har tur. Jag vill ha en man som är så cool att han inte har facebook, eller en iphone, som inte bara pratar om pengar, som kan bestämma om min orgasm ska komma på en minut eller tjugo, som kan basta tillsammans med mig och mina tjejkompisar och tycka att det är ROLIGT, som jag kan förföra och bli förförd av, som skrattar åt mina dåliga skämt, som följer med i strömmen när det är livskomedi, som jag kan prata med om politik, historia, filosofi, litteratur, läkekonst mm, som kan förverkliga mina ideer tillsammans med mig, som gillar telefonsex och snusk mms (och inte visar det för någon eller berättar saker vi gör i sängen), någon som gillar äventyr, som kan vara min sparring partner på kickbox träningen, som inte är otrogen, som inte vill ha barn precis på studs, någon som är smart, snäll och bra på att slicka. Var hittar man en sån? I omöjligheternas land, kanske. Jag har helt enkelt för höga krav. Får försöka klona mig själv och gifta mig med mig själv, men det är nog rätt svårt.

Mind Evolution

Jag är trött på datorer, så trött att jag har lust att spy i min labtop. Längtar tillbaka till barndomen, när jag var fri, okunnig, pratglad, springande, sjungande, dansande, oskuldsfull, naturligt skrattande och växande. Men livet är omöjligt att stoppa för egen hand, jag är lycklig och levande och förälskad i tillvaron. Jag vill inte dö, jag vill leva och jag är bara rädd för en enda sak, och det är att något ska hända alla de jag tycker om och älskar fullständigt och villkorslöst.

Men samtidigt som jag vill spy i min dator så vill jag fortsätta skriva och skapa och spara mina ideer, tankar och ord. Det är som ett knarkberoende att konstant vara inloggad någonstans, kolla mailen, facebook, blogga, googla lyssna på musik. Hur i hela världen blir jag fri? Har iaf slutat spela datorspel, det känns lite bättre. Hoppas lite på att det är den kalla långa vintern som gör att jag spenderar för mycket tid framför datorn. Funderar på att sluta jobba med datorer överhuvud taget, människokroppen och hjärnan är ju inte gjord för sådant arbete.

'Befria mänskligheten från IT!' Undrar hur det skulle gå? Snacka om finanskris då. Men aldrig mår jag så bra som när jag är iväg någonstans och utan dator, telefon, kalender och internet. Bara går omkring och njuter av tillvaron och existerar i fullständig lycka, pratar med människor och tar stunden för vad den är, oplanerad och äventyrlig.

Jag tycker om Mind Evolution. Vet inte riktigt vad det betyder, men jag funderade lite ett tag och tänkte att det kunde vara att sluta leva som det är bestämt, och bara vara som man är, tillräcklig. Tänker att så länge man inte skadar eller gör någon illa, kan man göra precis vad man vill, vara precis som man är. Du duger. Sluta upp med att hela tiden tävla med andra, tänk på att ingen kan allt men alla kan något, så samarbete är det bästa sättet att arbeta på. Visst kan det vara irriterande när någon annan tar äran för dina idéer och ditt arbete, men detta är deras pinsamhet, inte din. Livet är inte en ständig tävlan, det viktigaste är inte att vinna, utan att delta. Vem bryr sig om världsrekord, vem som är starkast, vem som är bäst, snyggast, har mest etc. Bara var, som du är, tillräcklig, fantastisk, underbar, likvärdig och fin människa. Och att hjälpa, istället för att stjälpa. Sluta kommentera och snacka skit, ge människorna, alla utrymme att få existera i sin egen verklighet som uppfattas olika av alla beroende på vad de gått igenom eller inte gått igenom. Sluta hata. Det finns för mycket hat här i välden som det är, det är mycket skönare att älska och tycka om. Vem i hela världen mår bra av hat, ilska och förtryck? Ser på det som händer i världen, och undrar var allt detta hat och våld kommer ifrån och om det någonsin tar slut. Vad är det med mänskligheten undrar jag? Och jag vill inte ens veta mer, vill vara tillbaka i min mammas livmoder, skyddad av en oändlig kärleksbarriär. Eller bara liten igen och ovetande om all ondska och allt hat. Jag försöker stryka de negativa orden, hat och avsky ur mitt ord förråd. Är jag naiv som säger att meningen med livet är kärlek? Varför inte. När jag älskar och tycker om människor, gör jag allt jag kan för att de ska må bra och vara lyckliga. Då vill jag inte skada eller såra eller göra någon illa. Deras lycka är min lycka. Jag vill dela med mig av allt det jag har, jag vill lära mig av dem, jag vill lära dem, jag vill prata med dem, krama och pussa dem, skratta och vara glada tillsammans. Men när jag är med människor jag inte tycker om mår jag mindre bra. De som är elaka och trycker ner andra och medvetet får andra att känna sig dåliga. Dem försöker jag undvika, det är bara slöseri med livskraft.

Jag är förälskad i tillvaron, förälskad i min familj, mina vänner, min skaparkraft, naturen, mitt Malmö, stunderna, glädjen, min träning. Kanske det också är lite Mind Evolution... Att vara tacksam, lycklig och tillfreds istället för förtryckande, elak och girig? Men kan människan existera och bara vara god? Det blir lite som Jekyll & Hyde, man kan inte vara konstant god, glad och lycklig. Lite Yin och Yang, det ena kan inte existera utan det andra och balansen är det som ska eftersträvas? Ibland önskar jag att jag kunde stänga av mina tankar, men det verkar omöjligt. Ska fundera vidare på vad det betyder, det här med Mind Evolution. Tycker att det är intressant. Men ganska gigantiskt. Det blir kanske vad man gör det till, som det mesta här i livet. Att sträva för att göra omgivningen glad och lycklig, istället för ledsen och olycklig?